_

Idag såg jag en man, eller kanske mer en pojke, och hoppade till. Det är sällan jag reagerar så när jag ser främmande folk i ögonen när de kommer gående imot, men han lyckades få mig att reagera.

Att se någon med den blicken, den som man känner igen. Den som man har i ögonen när man vaknar efter en mardröm och står i wcn framför spegel medan man intalar sig: Det var bara en dröm, det var bara en dröm, det var bara en dröm… och hoppas på att det skarpa ljuset ska skölja bort natten. Den som man ser när människor lider, i en slagen hunds ögon. Det totala mörkret.

Det jag såg var rädslan och ångesten. Men det värsta var att jag inte bara kände igen andra i det, utan att jag även kände igen mig.

OverAndOut

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: