havet, the source of life.

Vattnet har alltid spelat en mycket stor roll i människan utvecklig, börjandes som vaggan vi sov i under en stor del av våra förstadier del vis som skafferi under de tider vi var långt beroende av fisk och vilt för att överleva samt som handelsväg efter att vi förstod att det finns liv bortom de platser vi till fots kan nå.

Under den här sommaren har jag jobbat ute i Ekenäs skärgårds nationalpark med olika naturskötsel och -restaurerings saker, jag har verkställt planer som på lång sikt kan säkerställa olika arters fortlevnad. För att ta sig till de olika öarna och arbetspunkterna har jag och mitt arbetspar haft som fortskaffningsmedel båtar av de olika slag, vilket i sin tur har gett mycket tid att fundera på livet och havet, hur jag alltid har och alltid kommer älska kraften som havet besitter. Detta inlägg kommer behandla lite tankar på vattnets roll i vårt egna biologiska och ”själ-iska” ekosystem.

– – –

Havet, eller rättare sagt: vattnet, har alltid spelat en markant roll i människans utveckling, om vi nu skippar en del av evolutionens steg och koncenterar oss på den moderna människan. Människan har vari beroende av den kraft och biomassa som vattnet besitter, föda har funnits att fånga, det har fungerat som transport väg och den energi som finns har kunnat utnyttjas av till exempel vattendrivna kvarnar för framställandet av mjöl. Människan, som ser sig själv som en själslig varelse med djupare tankar, har även ofta funnit ro och styrka från den styrka som havet besitter.

Började under en resa hem spekulera kring vattnets biologiska roll. Vi vet alla att vattnet mer eller mindre är modern till allt liv och att allt till en viss grad är beroende av det, men kan vattnet/havet även ha en annan roll? Det kan fungera som en form av immunsystem, planetens immunsystem. För tillfället så vet vi att haven mår så dåligt som de någonsin gjort och att klimatet förändras konstant. En tanke som kom upp var denna: What if, om havet fungerar på samma sätt som den männskliga immunförsvaret, att det tål ett antal smällar och ganska snabbt kan återhämta sig från dessa, men efter att konstant satts upp mot svårigheter blir utarmat. Att havet, så att säga, suger upp de saker som gör planeten illa (jmfr. männsklig flunssa), behandlar detta och sedan går vidare, medan om en kronisk autoimmun sjukdom kickar in så behöver det hjälp för att kunna fungera på hög nivå.

– – –

Detta är inte någon form av forskning, grundar sig i ingenting, utan består bara av tankar som uppkommit. Jag personligen har alltid hållit havet kärt, och det är i mina ögon en av de saker som vi borde bry oss om, för tillika som vi bara har en planet så är också våra hav de ända vi har. Må de än ligga långt från varandra utan direkt korreleation så är vår vattenmassa en och samma runt hela planeten, det du gör påverkar inte kanske direkt dig, utan många andra.

För vi måste leva vid havet

för att kunna känna dess rytm.

Vi måste respektera havet

för att kunna älska det.

Och när vi älskar havet,

kan det aldrig skrämma oss.

Cheers.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: