Friends

I natt före jag somnade hade jag en otroligt bra idé på nåt jag tänkte skriva om, något som faktist fick mina tankar att gå vidare och inte bara stampa på ställe. Kommer inte ihåg vad det var, bara tanken ”jah, det ska jag skriva om… imorgon.” och sedan det mjuka täcket. Så, antingen kommer den tanken komma tillbaks, eller sen inte.

– – –

Jag brukar i bland sakna de vänner som jag  umgicks med för nästan 4 år sen, vi var som en liten familj, som bestämde sig för att flytta i sär. Igår var en sådan dag. Vi har som tradition att man går på ”en” på måndagarna, och när jag kom hem så kände jag det… Det var som om jag så gärna sku sett att de också sku ha kunnat vara med där. Men saker ändras.

Orsaken varför jag tänker på det här i dag är följande: vissa saker ändras inte.

Det finns ett saying över hur du inte alltid behöver umgås med, eller ens ha kontakt med, en nära vän men när du väl har det så är det som om tiden sku ha stått stilla. Imorse hade jag ett sådant tillfälle, det var samma yrande och samma affection i diskussionen som det var då för länge sen. Ett genuit rooting för den andras välmående och lycka. Och på nåt kändes det bättre, visst; vi ses nästan aldrig mer, alla lever sitt egna liv med sina egna sheman och när någon har tid så har inte den andra. Men på något sätt så kändes det ändå som om vi hörde ihop fortfarande, efter all den här tid, through the interwebz.

– – –

Moralen med storyn är den här: Ibland orkar du inte med dina vänner, du orkar int med alla deras idiotiska idér och knäppa uttalanden. Eller du kanske bara inte har tid att aktivt ha kontakt med dem mer och mitt i allt hade det gått år. Riktiga vänner försvinner aldrig. Delvis för att du vet för mycket om dem så dom kan aldrig låta dig gå utan att döda dig först, och delvis för att ni har band som ingen annan har.

Cheers!

Happiness abounds like the explosions of awesomeness during a battle of marshmallow pirates, as my wishes for the greatness of you well being transfer through the multidimensional space-time to ward off the evil elves of bad mojo and stubbing your toe.

//QuantumHound

Edit: Nu säger jag inte att de nära vänner jag har nu sku betyda mindre för mig, bara att vi inte ÄNNU delar samma mängd minnen, och att jag umgås med er närmast dagligen så jag behöver/kan inte bli allt för nostalgisk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: